Välkommen

Kärlek...
är när hjärtat tar ett skutt när man ser sina älskade sova.
är när man blir lycklig av att se någon annan bli glad.
är det jag känner för Ante och Joar.

kort och gott.

Jag ÄR världens bästa flickvän. Jag ger faktiskt mig själv den titeln, åtminstonde för natten. För om ni tittar på klockslaget detta inlägg publicerades, så inser ni att det är jag, med tanke på vad jag nyss gjort.

Jo, jag har precis blivit klar med Ante´s lunch till morgondagen...
Fetaost fyllda biffar, med kikärtsröra och tomat och gurksalllad.

Om inte det kvalificerar till titeln, så vet jag inte vad som gör det.
Man kan ju inte annat än avguda mig!

Gonatt!
(Blir nog lite över till mig själv ;-))

En tv och datorfri dag var mitt mål. Gick ganska bra faktiskt.. fram tills nyss. Men det var inte direkt nåt misslyckande. Det var i förmiddags som det var så skönt. Har haft en dålig vana att starta tv:n så fort jag vaknat. Förstår verkligen inte varför? Kan inte påstå att förmiddagens program är speciellt intressanta. Hem till gården? Våra bästa år? Bottenskrapet... verkligen,
Tänkte göra samma sak imorgon. Lär ju inte missa något speciellt. Radion fungerar minst lika bra, kanske startar datorn för att kunna lyssna på musik. Har ingen stereo längre, kastade min när jag flyttade ihop med Ante. Den sjöng på sista refrängen kan man säga. Det var inte många skivor som den kunde spela, och då var det helt lagliga skivor =) Tänkte höra om min mor kanske har någon gammal vi kan låna?

Dagen har varit händelserik. Först lite ärenden på "stan" som Ante kallar centrala Finspång. (Gör mig fortfarande lite förvirrad ibland.) Sedan en stund på öppna förskolan, Joar fick umgås lite med de andra barnen. Sedan blev det hem på sen lunch innan vi åkte ut och hälsade på Emmeli ute i deras nya hus i Borggård. Dom har det riktigt mysigt där ute. Avis, riktigt avis. =) Men den som väntar på nåt gott sägs ju aldrig vänta för länge.

Nä, nu blir det att göra som mina grabbar. Sova...

Jag har en riktigt lång "att göra lista", problemet är bara att den inte finns på papper. Istället försöker jag hålla allt i huvudet. Det är så mycket jag vill, men allt som jag borde tar all energi. Jag borde städa, jag borde vara social. Det hela har en tendens att sluta med att ingenting blir av.
Nu ljög jag, för jag gör saker. Bara att det oftast inte blir av i den ordning jag har tänkt. Borde ha tvättat fönstren för flera veckor sedan. Men vem bryr sig? Förmodligen bara jag och deprimerade hemmafruar som tror att livet går ut på att vara hemma och ta hand om hemmet.
That´s not me. Jag är mer än så. Jag är Jennie, hon som vill så mycket, hon som har världens underbaraste liv, egentligen. Men mycket vill ha mer, kanske är bra att man kan vara lite självkritisk ibland. Jag vill ha allt både ha en underbar familj och ett fint hem, men ändå ett bra jobb. Är det för mycket begärt? Varför ska jag ge upp mina drömmar, mitt liv har ju precis börjat, mitt liv med mina två underbara killar. Det är nu jag vill må bra, och ha energi att lägga på det och dem jag tycker om. Visst är det väl harmonin som gör att alla kan må bra? Vem vill ha en mamma som mår dåligt för att hennes liv inte blev som hon hade tänkt sig? Jag vill blir världens bästa mamma åt Joar.
Mest bara röriga tankar, skrev som tankarna sa.

Kalas hos syster med mumsig tårta. Fick massa fina saker, är riktigt avis på kameran hon fick. =) Det togs en riktigt härlig bild på min lilla älskling. Är bara tvungen att dela med mig!