Välkommen

varje dag har sitt humör. kan jämföras med vädret, speciellt den här sommaren.
Mår illa i dag, riktigt illa. Men det går väl över. Konstigt hur fort dom här långsamma dagarna har gått, känns som dom rusar förbi, men ändå så rör sig inte sekunderna.

måste snart tillbaka till umeå, det känns ganska konstigt, men ändå skönt. behöver få tänka på annat.
saknar ante och tova.

blää

Varför är livet så fruktansvärt orättvist?

darrar, men det syns inte, det känns bara. Kan inte sluta, kan inte förstå.
Sen förstår jag, men sen har jag glömt igen. allt börjar om.

Hur kan timmarna gå så sakta, men ändå så fort.

chock, mår illa.

Känns som om mitt hjärta ska slitas ur kroppen, vet inte hur jag ska tänka eller vad jag ska göra. Vad föväntas?

Allt går i vågor, får inte riktigt kontroll på situationen, allt snurrar så fort...

Snälla, kan du inte bara komma hem?