så det kan gå.
Vet egentligen inte om jag borde berätta om min dag, den är ganska pinsam. Men eftersom jag inte är speciellt brydd av mig så vill jag dela med mig av mitt ganska dråpliga avslut på dagen.
Började bra, blev en biltrip med Lina och våra små ut till St: Anna skärgård. Hur härligt som helst, blev lite bilkö väntande i Söderköping, men annars gick det bra. Hade lite picknick och Joar fick bada, sedan blev det promenad och smultronplockning. Allting flyter på fint, barnen är underbara.
Bestämde oss för att gå ner till en lanthandel, tittade och tog lite bilder. På vägen tillbaka blev det mat för Alicia och jag bestämmer mig för att skära upp lite vattenmelon. Vilket inte alltid är så lätt. Innan jag ens kom så långt har jag lyckats sätta mig på kniven som jag håller i ena handen. Eftersom det är en väääldigt vass kniv så är min rumpa ingen match. Lyckats göra ett en cm brett snitt in på sidan. Visst, kanske inte så farligt tänker ni, grejen är den att det det blev 2-3 cm djupt.
Gjorde inte vidare ont, men Lina och jag tittade på varandra och konstaterade att ingen av oss är speciellt förtjusta i blod. Lina som just då ammar Alicia beordrar mig att lägga mig ner, är ganska envis med att sitta upp. Men när det börjar snurra och bli flimmer så gör jag som hon säger. Där tog våran skärgårdsvistelse slut, Lina var gullig och hämtade bilen (bra med kombi, det tackar vi för) och lastar in allt medan jag sitter där o håller en handduk för sidan. Tror att jag hade turen att inte bli upptäckt av förbipasserande.
Själv såg jag inte såret sådär jättebra, men Lina insisterade på att jag åtminstonde skulle ringa min mamma och be om råd. Sagt och gjort, efter hennes kloka ord blev det akuten i Finspång. Ganska pinsamt att redogöra för hur det gått till, men dom sydde ihop mig och sen fick jag en pencillinkur för tre dagar.
Kan nu i efterhand konstatera att det inte alls gjorde så ont som man kan tro, (testa för all del om ni är nyfikna ;) men det är inte super bekvämt att sitta ner. Tror inte själva snittet i sig var det värsta, utan när jag insåg att det skulle blöda en hel del var värre. Stygnet ska bort om några veckor, förhoppningsvis klarar jag mig från någon inflamation, det vore skönt.
Det var min dag, här kommer lite bilder på hur vi hade det innan. Besparar er bilder från avslutningen, tror både jag och Lina vill låta er slippa det ;)
Började bra, blev en biltrip med Lina och våra små ut till St: Anna skärgård. Hur härligt som helst, blev lite bilkö väntande i Söderköping, men annars gick det bra. Hade lite picknick och Joar fick bada, sedan blev det promenad och smultronplockning. Allting flyter på fint, barnen är underbara.
Bestämde oss för att gå ner till en lanthandel, tittade och tog lite bilder. På vägen tillbaka blev det mat för Alicia och jag bestämmer mig för att skära upp lite vattenmelon. Vilket inte alltid är så lätt. Innan jag ens kom så långt har jag lyckats sätta mig på kniven som jag håller i ena handen. Eftersom det är en väääldigt vass kniv så är min rumpa ingen match. Lyckats göra ett en cm brett snitt in på sidan. Visst, kanske inte så farligt tänker ni, grejen är den att det det blev 2-3 cm djupt.
Gjorde inte vidare ont, men Lina och jag tittade på varandra och konstaterade att ingen av oss är speciellt förtjusta i blod. Lina som just då ammar Alicia beordrar mig att lägga mig ner, är ganska envis med att sitta upp. Men när det börjar snurra och bli flimmer så gör jag som hon säger. Där tog våran skärgårdsvistelse slut, Lina var gullig och hämtade bilen (bra med kombi, det tackar vi för) och lastar in allt medan jag sitter där o håller en handduk för sidan. Tror att jag hade turen att inte bli upptäckt av förbipasserande.
Själv såg jag inte såret sådär jättebra, men Lina insisterade på att jag åtminstonde skulle ringa min mamma och be om råd. Sagt och gjort, efter hennes kloka ord blev det akuten i Finspång. Ganska pinsamt att redogöra för hur det gått till, men dom sydde ihop mig och sen fick jag en pencillinkur för tre dagar.
Kan nu i efterhand konstatera att det inte alls gjorde så ont som man kan tro, (testa för all del om ni är nyfikna ;) men det är inte super bekvämt att sitta ner. Tror inte själva snittet i sig var det värsta, utan när jag insåg att det skulle blöda en hel del var värre. Stygnet ska bort om några veckor, förhoppningsvis klarar jag mig från någon inflamation, det vore skönt.
Det var min dag, här kommer lite bilder på hur vi hade det innan. Besparar er bilder från avslutningen, tror både jag och Lina vill låta er slippa det ;)
Kommentarer
Postat av: Lina
Ja du min vän... vilken dag vi har haft. =) Kan inte låta bli att le lite trots allt, iaf såhäri efterhand när jag vet att du är ordentligt omplåstrad!!
Postat av: Lina
Hehe, fattar fortfarande inte riktigt hur man lyckas sätta sig på en kniv... Särskilt inte om man dessutom HÅLLER i den! :-) haha. Tur att det inte blev värre än det blev i alla fall. Är inne på mobilen och surfar :)
Postat av: Becca
Stackare! Du kan nog känna dig lugn med att det är inte alltför många i världen som lyckats med detta ;)
kram
Trackback