Välkommen

Gissa om mitt samvete tynger mig. Detoxen, som ni inte hört så mycket om, den höll lite mer än en vecka. Där av denna tystnad, jag har skämts. Men nu har jag fått distans och vågar tala om mitt misslyckande, och även de nya tagen jag har tänkt ta. Ylva inspirerar igen, det går runt.
Men det är inget nyårslöfte, tror inte på nyårslöften, för mig är hör det ihop med misslyckande. Så jag börjar bara om, helt enkelt. Min kropp behöver det, 8 kg kvar av graviditet, och som jag håller på så kan jag snart inte kalla det för graviditetskilon längre. Joar är snart 9 månader, nu får det inte vara en en anledning till att blunda för mig själv. Är inte alls nöjd, och den enda som kan göra någonting åt det är JAG.
Ante lockar med ett nytt klädesplagg för varje två kilo jag går ner. Borde inte det vara en morot?

Har fått en symaskin av min svärmor, så nu ska jag hålla fingrarna från det söta och bara pyssla. Älskar att pyssla, ska bara lära mig hur man trär på tråden ;)