Välkommen

Min sista helg på föräldraledigheten, en väldigt speciell känsla.
I samband med det och förberedelserna (mentala förberedelsena) med att skola in Joar på förskolan senare i höst, när Ante har varit föräldraledig, kommer många tankar.
Tänker just på vilken otrolig gåva vi får av staten, eller rättaresagt av oss skattebetalare. Gåvan att vara hemma med våra små under lång tid. Många gnäller över att barnen är alldeles för små att lämnas bort när dem är ett, två år. Men jag vill faktiskt slå ett slag för det vi faktiskt får! Mer än ett år, betalt, enbart för att ta hand om våra barn?
Jag slår vad om att det finns hur många föräldrar som helt ute i världen som skulle göra vad som helst för den gåvan!
För det är verkligen det jag anser att det är, en gåva, inte en självklar rättighet.

Just nu ser jag fram emot Joars glädje över att få träffa och leka med andra underbara barn. Förskola är nog en av de bästa verksamheterna som finns, och förskolärare är ett helt otroligt folk. Dom tar hand om våra älskade barn då vi inte kan. Är det inte helt fantastiskt så säg!

Blev ett helt annat inlägg än vad jag tänkt, men vad gör det? =)