igår var en gammal dag, i morgon är en ny.
Här sitter jag nu, efter en lång resa.
Hade någon frågat mig för 3 år sedan om vart jag trodde att jag skulle befinna mig, så hade jag verkligen inte svarat Umeå med den mest underbara killen i världen.
Efter mycket känslor och tjafs som bara sårade mer än vad det gjorde nytta, så hade jag en underbar sommar. Sedan blev det sensommar, och jag packade mina väskor, och reste norrut, mot Umeå. Har aldrig ångrat för en sekund att jag reste. Tror det var det bästa som kunde hända, jag behövde komma bort, uppleva nya saker och inse att det går att förändra och lämna det gamla bakom mig.
När jag lämnade allt bakom mig så har jag vaknat upp och insett att jag faktiskt längtar hem ibland. Hade jag stannat kvar hade jag förmodligen gått och trampat i samma gamla spår och varit bitter över att jag inte gjorde någonting med mitt liv. Idag kan jag till och med tänka mig att bo i hemtrakterna igen, faktiskt. Kanske inte allt för nära, men inom räckhåll. Förut var det nästan en helt omöjlig tanke, ville bara bort, så långt som möjligt.
Jag tror jag har blivit lite mindre känslig påvägen, förut kunde jag göra stor sak av någonting som jag idag inte ens reflekterar över, och det är faktiskt helt underbart skönt att slippa.
Jag har väldigt mycket tid över för funderingar just nu.
Saknar mina vänner där hemma, vi får se vad tiden för med sig. Om vägen leder hem igen, eller längre bort...
Varma kramar till er alla!
Hade någon frågat mig för 3 år sedan om vart jag trodde att jag skulle befinna mig, så hade jag verkligen inte svarat Umeå med den mest underbara killen i världen.
Efter mycket känslor och tjafs som bara sårade mer än vad det gjorde nytta, så hade jag en underbar sommar. Sedan blev det sensommar, och jag packade mina väskor, och reste norrut, mot Umeå. Har aldrig ångrat för en sekund att jag reste. Tror det var det bästa som kunde hända, jag behövde komma bort, uppleva nya saker och inse att det går att förändra och lämna det gamla bakom mig.
När jag lämnade allt bakom mig så har jag vaknat upp och insett att jag faktiskt längtar hem ibland. Hade jag stannat kvar hade jag förmodligen gått och trampat i samma gamla spår och varit bitter över att jag inte gjorde någonting med mitt liv. Idag kan jag till och med tänka mig att bo i hemtrakterna igen, faktiskt. Kanske inte allt för nära, men inom räckhåll. Förut var det nästan en helt omöjlig tanke, ville bara bort, så långt som möjligt.
Jag tror jag har blivit lite mindre känslig påvägen, förut kunde jag göra stor sak av någonting som jag idag inte ens reflekterar över, och det är faktiskt helt underbart skönt att slippa.
Jag har väldigt mycket tid över för funderingar just nu.
Saknar mina vänner där hemma, vi får se vad tiden för med sig. Om vägen leder hem igen, eller längre bort...
Varma kramar till er alla!
Kommentarer
Postat av: love
hehe jag har funderarat på att uppdatera.. men det händer för mycket, jag är värdelös på att skriva om något.. lättare att bara ordbajsa.. aja, till helgen kanske jag skriver något ;)
Trackback