Välkommen

Nu har den kommit, tyvärr, höst/vinter förkylningen. Kommer inte att kunna sova, är alldeles för tjock i huvudet och näsan för det. Man mår ändå inte tillräckligt dåligt för att folk (läs Ante) ska tycka synd om en och fixa saker som frukost på sängen och allt som hör till. Nu tycker jag verkligen synd om mig själv...

Just det, skulle ju plugga i dag. Det gick ju som förväntat, inte alls. Kanske borde ha lite större förväntningar till nästa gång, så kanske det blir av(?). Men jag tog mig till universitetet och kopierade det jag skulle, det är alltid en början. Hade förmodligen inte orkat göra det i morgon, om jag hade skjutit upp det vill säga, kommer förmodligen må ganska piss i morgon när jag vaknar. Just nu lever jag på värktabletter. Får se det från den positiva sidan, det är ju inte "vinterkräksjukan" jag har!

Oj oj oj, mitt huvud... kanske borde försöka sova lite. Är matt i hela kroppen, kommer sova länge i morgon. Borde sova länge, samla de krafter som går.
Det är nu man vill hem till mamma. Jag undrar om jag någonsin slutar att sakna mamma när jag är sjuk, eller om jag alltid förblir hennes lilla flicka när sjukdomarna kommer över mig? Jag nästan hoppas det, ibland är det skönt att få vara liten igen.
Om hon bara inte vore så långt borta just nu...